Hercules in New York.

Som en riktig fanboy är det självklart inte bara filmerna som är intressanta. Parallellt med filmtittandet läser jag även Total Recall. Arnolds självbiografi. Än så länge har det självklart varit mest träning, hashrökande och en sjuklig längtan till USA. Igår natt kom jag fram till 1969, då Arnold varit bosatt i Los Angeles ett år. Som 22-åring fick han på grund av en lögnaktig manager-esque chef huvudrollen i Hercules in New York. Hercules in New York har 3,2 på IMDB och förtjänar inte så himla mycket mer. Det är en komedi som inte är särskilt mycket mer komplex än att Hercules tröttnar på att hänga på Olympen, retar upp Zeus och portas till New York. Han är en grekiskt halvgud och det blir jättemånga roliga kulturkrockar och upptåg. Bäst är när Arnold åkt taxi utan pengar, slår ner föraren och välter hans bil. I det stora hela skulle jag säga att den påminner om en Woody Allenfilm, fast med ganska kasst manus och fult klippt. Det kanske rentav är så att Hercules kompis är en kort och svamlig kuf, på samma sätt som Woody Allen alltid är i sina filmer.

Det är inga superklassiska oneliners i Hercules in New York, och det är, med riskt för att spoila, bara två som sätter livet till när Ahhnold blir arg. Oklart hur det gick med björnen har slår ner i Central Park.

Producenterna (som gick i konkurs före filmen hade premiär) ansåg att Schwarzenegger var ett för svårt namn, så i Hercules in New York skrev man istället "Arnold Strong". På den första versionen dubbades Arnolds röst, eftersom den 22-åriga Schwarzenegger inte var någon jättehöjdare på engelska.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sommaren med Ahhnold.   Årets sommarprojekt, förutom att överleva min åttonde sommar på jobbet är att ta mig igenom samtliga av Arnold Schwarzeneggers filmer. Jag har varit ett superpretto (minus alla konserter jag går på) den senaste tiden och j...

Det är snart två år sedan jag kom hem från Palestina. Jag är osäker på varför jag inte kommit mig för att skriva om de sista veckorna förrän nu. Ett minskat läsintresse som visade sig i statistiken vill jag minnas. Jag skrev ingenting i dagboken unde...

Dag 10.   Åh fy fan. Det är jättesnart dags för att ta avsked från progamkamraterna. Det är av uppenbara skäl människor jag aldrig hade pratat med under vanliga omständigheter men det kommer ändå kännas märkligt och tomt. Jag gillar mina tanter o...

Dag 9. Hebron.   Idag var vi i Hebron, sannolikt den stad på Västbanken som påverkas allra mest av ockupationen. Hebron är - åtminstone på pappret - till 20% kontrollerat av Israel. Vi gick längs huvudgatan i gamla stan och såg israeliska hus lit...

Dag 8.   Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mina uppehåll mellan inläggen. Det är ju 8 månader sedan jag var där nere och jag har än så länge bara hunnit skriva om 7 dagar. Jag ska försöka skriva klart inom några veckor. Vi får se hur det bli...