27 november 1895 undertecknade Alfred Nobel sitt testamente. I raderna som skulle generera det världskända och enomrt prestigefyllda priset som årligen delas ut skrev Nobel bl.a att större delen av hans förmögenhet skulle utgöra en fond ”hvars ränta årligen ska utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta.” Priset ska enligt testamentet delas ut i fem kategorier: fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur och fred.

2012 års mottagare av fredspriset var som många av er kanske minns den europeiska unionen. EU.

Visst har EU lyckats med sin preliminära uppdrag; att hålla England, Tyskland och Frankrike sams. Sedan Kol- och Stålunionen bildades har Europas krig skett i Natos regi mot länder i andra kontinenter eller som inbördeskrig i länder som varit för fattiga för att vara medlemmar. Eftersom vi än så länge (tack och jävla lov) inte har någon Europeisk militärstyrka har Bryssel ett annat mäktigt vapen: ekonomi. Men på samma sätt som det rådde en terrorbalans mellan USA och Sovjet under det kalla kriget är det samma oförmåga som genomsyrar aktiviteten. En handelsbojkott mot Ryssland skulle innebära högre gaspriser för våra industrier. Därför ber vi Ryssland snällt att ge fan i Ukraina. Annars kommer våra utrikesministrar kanske skriva arga tweets. Och då vet vi alla vad som händer: Ingenting.

Nu när Israel klart och ovanligt öppet skiter högaktningsfullt i omvärldens reaktioner och internationell lagstiftning har äntligen EU möjlighet att "göra mänskligheten största nytta". Att sluta exportera råvaror till Israels vapenindustri och sluta importera israeliska produkter, eller sätta press på USA. Deras ekonomi är fortfarande skör, och minskad handel med EU hade garanterat bromsat deras tillväxt. Vad gör då det nyinstallerade Europaparlamentet? De röstar igenom en historierevisionistisk resolution som konkluderar att Israel blir av med sin status som ockupant. Helt vansinnigt. Något mer uddlöst fredsprojekt går fan knappt att hitta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hercules in New York.   Som en riktig fanboy är det självklart inte bara filmerna som är intressanta. Parallellt med filmtittandet läser jag även Total Recall. Arnolds självbiografi. Än så länge har det självklart varit mest träning, hashrökande ...

Sommaren med Ahhnold.   Årets sommarprojekt, förutom att överleva min åttonde sommar på jobbet är att ta mig igenom samtliga av Arnold Schwarzeneggers filmer. Jag har varit ett superpretto (minus alla konserter jag går på) den senaste tiden och j...

Det är snart två år sedan jag kom hem från Palestina. Jag är osäker på varför jag inte kommit mig för att skriva om de sista veckorna förrän nu. Ett minskat läsintresse som visade sig i statistiken vill jag minnas. Jag skrev ingenting i dagboken unde...

Dag 10.   Åh fy fan. Det är jättesnart dags för att ta avsked från progamkamraterna. Det är av uppenbara skäl människor jag aldrig hade pratat med under vanliga omständigheter men det kommer ändå kännas märkligt och tomt. Jag gillar mina tanter o...

Dag 9. Hebron.   Idag var vi i Hebron, sannolikt den stad på Västbanken som påverkas allra mest av ockupationen. Hebron är - åtminstone på pappret - till 20% kontrollerat av Israel. Vi gick längs huvudgatan i gamla stan och såg israeliska hus lit...