Dag 10.

Åh fy fan. Det är jättesnart dags för att ta avsked från progamkamraterna. Det är av uppenbara skäl människor jag aldrig hade pratat med under vanliga omständigheter men det kommer ändå kännas märkligt och tomt. Jag gillar mina tanter och gubbar. Snart är det dags för mig att ta ta i resans huvudanledning: uppsatsskrivande. Bonden jag träffade idag är kemilärare och har lovat att hjälpa mig för att övervinna språkbarriären och annat otäckt. Känns bra att jag inte behöver lägga viktig tid på att läsa mig arabiska.

   Det var en trevlig dag idag. Lagom varm, lite regnig, stenig jord men det gick ändå bra att plantera träd. En intrigant väktare kom och surade över att vi var där och verkade inte riktigt förstå att Nicolas ägarbevis skulle innebära att vi hade all rätt i världen - även enligt israelisk lag, att vara där. Eftersom de lokala bosättarna/kolonisatörerna lagt beslag på avgränsande terrasserna trodde han kanske att vi skulle begära rättvisa eller något annat onämnbart hyss. Han ringde ett argt samtal till någon i alla fall. Sedan drog han. Good riddance. Tönt.

   Mer dramatik än så blev det lyckligtvis inte. Nicolas åsna lät lite högt ibland men annars planterade vi olivträd utan några störningsmoment. Nicola, läraren, berättade om när han pluggade kemi under 1990-talet och hur israelerna var övertygade om att han tänkte omsätta sina kunskaper och färdigheter för att bygga bomber. Palestinska studenter som passerar checkpoints på väg till sina lärosäten måste alltid uppge vad de studerar. Efter några terminer tröttnade han av uppenbara skäl på att alltid behöva förklara sig så han började istället säga att han läste arabiska och som genom ett mirakel fick han passera betydligt snabbare, helt utan gnäll.

    Nu sitter jag återigen här och värmer mina fötter mot kaminen, glad över att inte behöva åka till flygplatsen i natt. Det skulle vara skönt att komma hem till duschen men det är trots allt uppsatsen jag är här för.

-

Nu har jag sagt hej då, utbytt mailadresser, Twitteralias och Facebookprofiler. Heminbjudningarna har haglat och allt var mycket kärvänligt. Den smartaste diskussionen jag hade var med Oxfordprofessorn och författaren Robert Lipscombe. Den handlade om vår approach på flygplatsen när vi ska hem. Enligt god civilolydnadpraxis ska man som aktivist alltid stå för sina handlingar och vara hövlig och samarbetsvillig när "rättvisan" konfronterar en. (Läs gärna Stellan Vinthagens Motståndets väg: civil olydnad som teori och praktik för fler smarta tips för att bråka med makten).

Så snarare än att blåljuga som jag planerar att göra, borde jag klä mig i en kofia, sillywalka in på flygplatsen i Tel Aviv och säga "hej, jag har varit i Palestina och planterat hundratals olivträd för att grusa era koloniala planer så mycket som  möjligt. Ge mig ett inreseförbud och ha en fortsatt bra dag. Tack." Dessvärre skulle den betyda absolut fuck-o för Israels ockupationspolitik och hade enbart resulterat i ett antal mindre behagliga timmar på flygplatsen med ett gäng oförstående poliser och/soldater och om jag skulle få ett inreseförbud innebär det ju att jag inte kan komma tillbaka, och det är en möjlighet jag gärna har kvar. Å andra sidan hade ett inreseförbud varit ganska creddigt att ha på väggen. 

Alla dessa svåra val.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hercules in New York.   Som en riktig fanboy är det självklart inte bara filmerna som är intressanta. Parallellt med filmtittandet läser jag även Total Recall. Arnolds självbiografi. Än så länge har det självklart varit mest träning, hashrökande ...

Sommaren med Ahhnold.   Årets sommarprojekt, förutom att överleva min åttonde sommar på jobbet är att ta mig igenom samtliga av Arnold Schwarzeneggers filmer. Jag har varit ett superpretto (minus alla konserter jag går på) den senaste tiden och j...

Det är snart två år sedan jag kom hem från Palestina. Jag är osäker på varför jag inte kommit mig för att skriva om de sista veckorna förrän nu. Ett minskat läsintresse som visade sig i statistiken vill jag minnas. Jag skrev ingenting i dagboken unde...

Dag 9. Hebron.   Idag var vi i Hebron, sannolikt den stad på Västbanken som påverkas allra mest av ockupationen. Hebron är - åtminstone på pappret - till 20% kontrollerat av Israel. Vi gick längs huvudgatan i gamla stan och såg israeliska hus lit...

Dag 8.   Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för mina uppehåll mellan inläggen. Det är ju 8 månader sedan jag var där nere och jag har än så länge bara hunnit skriva om 7 dagar. Jag ska försöka skriva klart inom några veckor. Vi får se hur det bli...